Hemvist

Blogg

  • Nya äventyr

    Nya äventyr

    Jag skulle kalla mig för en glad amatör i de allra flesta hantverk jag pysslar med. Stickningen är jag i stort självlärd i, samma med virkning. Jag gick en kort täljningskurs en gång. I övrigt är det den där gamla floristutbildningen som bär mig en bra bit in i de nya hantverk jag provar på. Men det där med att spinna har hägrat ett tag, och jag har känt att det inte riktigt är något jag velat prova på själv. Så i helgen tog jag steget och besökte den lokala hemslöjdsföreningens spinnträff.

    Det hör till historien att jag har hemskt svårt att våga mig in i nya sociala sammanhang. Det är inga problem när jag väl är varm i kläderna och känner en person eller två, men att kasta mig in i något helt okänt där jag upplever att jag inte har grepp om de sociala spelreglerna tar emot något enormt. För ett par år sen stod jag faktiskt precis runt hörnet när det var en hantverksträff på länsmuseet, stickningen nerpackad i väskan och andfådd av att ha traskat upp för stentrapporna till rummet där de höll till. Men där tog det stopp. Jag stod där säkert ett par minuter och lyssnade på rösterna, men jag vågade inte gå runt hörnet och gå in. Det sved ordentligt när jag till slut vände om och gick tillbaka till bilen igen.

    Visst låter det löjligt? Det tycker jag i alla fall. Men när jag står där känns det inte så löjligt. Men i helgen vågade jag kliva in, och det första jag hasplade ur mig var att jag tycker det känns jobbigt med nya situationer. Det är bra att våga, oavsett vad det handlar om. Och denna gång var det precis så roligt som jag hade föreställt mig att det skulle vara.

    Det som syns på bilden är de allra första 30 grammen garn jag spunnit. Det är ojämnt och säkert både övertvinnat och undertvinnat samtidigt, men det är mitt och jag har gjort det alldeles själv. Som sig bör när man upptäcker en ny hobby är jag nu både på jakt efter kardor och en slända – om jag nu ska göra en själv eller köpa en får vi se. Men det är verkligen inte det sista jag spinner.

    I övrigt håller jag på att blocka/våtspänna det senaste alstret. När den torkar ska jag ta lite bilder och skriva en rad eller två om den också, för det finns en del att säga både om teknik och mönster. Men det tar vi en annan gång!

  • Att decimera en garnsamling

    Att decimera en garnsamling

    Vi flyttade för ett år sedan. När allt packande och uppackande genomförts hade allt mitt garn varit med om en kaotisk resa, eftersom att jag inte hade disciplin nog att sortera ner allt i en och samma låda. Eller ens packa det ordentligt. Nej, min garnkorg där cirka 70% av allt garn bodde pulades ner i någon låda där det fortfarande fanns plats, och resterande 30% var utspritt i övriga lådor som råkade vara öppna när jag stötte på ett nystan. När de packades upp skedde det på samma sätt – ett nystan i ett skåp, några härvor i ett annat, och så vidare. Jag tänkte att det där tar jag ju såklart tag i sen.

    Nåja, när sen till slut kom hade malarna hunnit före. Större delen av mina ullgarn hade blivit helt genomätna och var inte räddningsbara. Nu har jag några nystan med Fjallalopi, 3-400 gram Incawool, och ett fåtal diverse ensamma nystan av andra sorter på en hylla med cederträblock. Det är allt.

    Men! I en av de där sista hörnen som inte blivit sorterade efter flytten hittade jag nu i helgen en ensam härva av vad jag tror är Järbos svensk 3-trådig ull, i någon brun nyans. Den trasiga garnvindan fick åka fram och göra sitt bästa trots att den saknar en pinne eller två. Frågan är bara vad jag ska göra med min mycket omatchande garnsamling. För även om det inte var jättekul att upptäcka att jag fött upp en malfamilj i garnkorgen var det på ett sätt skönt att få rensa bort de där garnerna som låg längst ner, för de hade ju hamnat där av en anledning. Jag hade begått misstaget att köpa garner jag inte hade en plan för, och aldrig lyckats forma en plan för heller. Så nu vill jag ha målsättningen att använda upp de garner jag har innan det köps några nya.

    Det är roligt att scrolla bland mönstren på Ravelry, men det brukar inte inspirera mig till att plocka fram de garn jag redan har. Snarare att det inspirerar till mer garninköp. Men nej, nu ska garnsamlingen decimeras, ännu mer än vad som redan skett. Vi får se vad det blir för något som läggs upp på stickorna – först ska jag bli klar med Jacket no 1 av My Favorite Things som just nu är på sista ärmen. Jag har goda förhoppningar om att den inte ska läggas på hyllan innan den är klar.

  • En hemvist

    En hemvist

    Jag tror jag har bloggat i omgångar i över 20 år nu. Vilket känns absurt, när jag tänker efter. Men det följer väl de generella svängningarna som internet och sociala medier har genomgått. Där på mitten av 00-talet skrev ju var och varannan dagbok på Lunarstorm, hade en blogg, eller var aktiv i något forum som var nischat mot deras intressen. Allt eftersom att tiden gått har statusuppdateringarna tunnats ut och annonserna ökat, och det skrivna har ersatts av bild och video. Nåja, jag är inte här för att föra kommentar över internetutvecklingen. Kontentan är väl att det känns lite som att gå back to basics, nu när jag startar upp en ny blogg.

    Den här domänen, hemvist.nu, är en rest av ett företag jag var med och startade för några år sen som tyvärr är avvecklat idag. Jag behöll dock domänen, och kände nu att jag var redo att väcka liv i någonting under det namnet igen. En blogg kändes då alldeles lagom. Min hemvist är i allt det som kan göras med händerna, vilket bland annat är diverse hantverk och odling. Jag kan dock inte hävda någon sorts expertis i något av det, utan jag är snarare en prova-påare. Mina äventyr har hittills lett mig till att prova stickning, virkning, bandvävning, makramé, täljning, filtning, broderi, färgning, med mycket mera. Det är också dessa, och vidare, äventyr som den här bloggen kommer innehålla.
    Så, välkomna till min hemvist. Och er, så länge ni är här!